Att riva eller renovera Västra skolan var ett beslut Vansbros politiker behövde ta ställning till för något år sedan. Valet föll på det första. Så istället byggdes Smedbergsskolan ut och Västra skulle rivas. Västra skolan var mellanstadiet i Vansbro.

Jag har själv inte gått i den skolan, men vill ändå för de som eventuellt gjort det och läser detta visa några bilder på hur skolan ser ut idag. Upp till er att glädjas eller sörja.

Kanske en deprimerande inledning på min serie om Vansbro, men man kan ju inte vara glad jämt, hur skulle det se ut? En massa arbetslösa psykologer bara.

Kerebor är en Draenei, en humanoidras med blå hud. Han är shaman till yrket och förlitar sig på naturen i sin magi. Dessutom är han ingenjör och juvelerare. Han har blött på de flesta slagfält. De enda ställen han ännu inte kämpat på är i Svarta templet och i Hyjal.

För någon månad sedan var Kerebor arbetslös. Han var med i ett gille där inget hände, inga episka strider gick att utkämpa. Gruppen var för liten.

Tillsammans med sin vän, druiden Briliant sökte de sig till sin gamla grupp. En grupp de lämnat för att många medlemmar var för, ja, jag vet inte vad ordet skulle vara, jobbiga kanske. Hur ska man kunna försvara världen om egot går före mänskligheten?

Dock kände de båda att skulle de kunna få sitt namn inskrivna i historieböckerna måste de göra något. Trots allt fanns det flera i den gamla gruppen som gick att samarbeta med, resten fick de väl försöka ignorera. Sedan de gick med i sin nygamla grupp har de båda dock hunnit med att kämpa mot de flesta av mänsklighetens fiender. Det har inte alltid vunnit, men nu är de på gång.

Ok, vad är nu detta för rappakalja? Jo, det är berättelsen om hur jag och min fru återvände till vår gamla WoW-guid trots diverse motsättningar. Vi har spelat i tre år och tröttnade rejält för några månader sedan. Inte på spelet så mycket som på folk som bara är för mycket. Efter att ha provat på flera olika ställen fick vi dock ta det tunga beslutet att återvända. Vi bestämde oss för att ignorera de jobbiga och hålla oss i ett eget hörn för att kunna se mer av spelet. Den riktigt svåra biten är att några av de jobbiga inte inser hur de agerar, och hur man ska hantera detta vete tusan.

På det här sättet är WoW så lika den riktiga världen. Samma konflikter finns, samma typ av personer och beteenden retar man sig på. Det är fascinerande på något sätt. Det är som det vore mer Sims än vad Sims är. Våra WoW-karaktärer kissar åtminstone inte på sig, man får vara glad för det lilla…

Sneglar ju så klart på mina nära och käras bloggar å överallt så har de bilder på djur... Så jag kan ju inte vara sämre/bättre jag utan presenterar härmed ett kollage på mina små älsklingar. Sen ska jag raskt gå å dunka mig själv i ryggen över hur smart jag är som samlat alla djuren på en bild å inte slösar på det begränsade antalet bilder, hoho. Vad är det som piper? Jaha, EGO-varnaren...

Lite fakta om djuren: Äbba (inte Ebba som alla envisas med). Äbba är min stora kärlek och en... tja hund är vi säkra på iaf... En blandning av schäfer, bordercollie (?), Terverens och new foundland, tror jag det är. Vi misstänker starkt att det dessutom finns en skvätt hyena och jordekorre i henne. Antagligen finns det även spår av råtta och kattbajs, men då pratar vi magsäck, inte raser.

Den monokrona katten heter Callisto. Hon hade en syster som hette Xena, men som tyvärr blev överkörd för några veckor sedan. För er som känner till namnen kan jag väl säga att ondskan segrar till slut.

Det röda kattkräket heter Eldräv och är egentligen min frus, eller kanske mest Äbbas. Frugan har alltid velat haft en röd ilsken katt. Röd är han, men inte ilsken, man kan inte lyckas jämt antar jag...

Jag är en inbiten brädspelare. Det betyder alltså att jag älskar att spela brädspel i (nästan) alla dess former. Ofta blir det Svea rike, Risk 2210 eller nåt liknande lite simplare "rulla tärning å dö"-spel.

Sitter just nu och sammanfattar reglerna till ett strategispel som heter Britannia och som är mitt absoluta favoritspel. Tyvärr verkar jag vara rätt ensam om att tycka om spelet i min bekantskapskrets. Nu har jag dock äntligen, men löfte om Tacos och alkohol, lyckats övertyga fru, kompis och kompissambo om att vi ska spela. Nåja, frun är nykterist, henne övertygade jag på annat sätt som vi inte behöver gå in på.

Utanför spöregnar det och vad kan passa bättre en sån dag än lite old fashion brädspelsvåld? Hoppas nästan på åska med nu när inte datorerna behöver vara igång =) 

Reglerna för spelet är relativt enkla, men på engelska och många. Spelet följer Englands historia från romerska invasionen till normandiska invasionen. Tjusningen med spelet är nog just det att det följer historien. Man får poäng för att göra som olika nationer gjorde. En annan tjusning för er som alltid förlorar är att man vet inte förrän i slutet vem som vunnit. Varje spelare har flera nationer han/hon spelar och nationerna kommer in vid olika tidpunkter i spelet. Så fast den stackars blå spelaren kan räkna med att bli utslagen första rundan är det ändå han som är störst vid spelets slut, men om det räcker till seger vet man inte förrän efteråt.

Såg till min förtjusning att spelet, som är från 80-talet nån gång, släppts i nyutgåva.  

Så, för att göra min kommande seger "ähum ähum" ännu större så tänkte jag sammanfatta och översätta åt de andra. Vill ju inte att de ska kunna skylla ifrån sig när de förlorar stort till det romerska imperiet!

Jag tror det var Pontus Fox som uttryckte det så vackert; "Det viktiga är inte att vinna, det viktiga är att förnedra din motståndare"

Jahapp.. Så var man igång... Har alltid tyckt att en blogg är en sak som ska ha en mening. Men ähum, efter att ha läst vissa andras bloggar här så lade jag ner den tanken å började själv (/poke pickmememe). Tänkte först döpa den till Maglins ordbajseri, men tja, det KAN ju bli något vettigt skrivet NÅN gång, man vet ju aldrig, under har skett förr. Gick en snubbe på vattnet för cirka två tusen år sen så kan väl mirakel ske igen... Spela roll förresten, det är nog bara närmast sörjande som kommer att besöka denna blogg.

SKULLE det vara nån främmande här så kan jag iaf berätta om de få små planer jag har för bloggen... Det kommer, förutom ovannämnda orbajseri, antagligen bli en massa WoW-snack. Kanske nån rolig (eller inte rolig) historia och om jag orkar så blir det en samling inlägg med bilder från Vansbro. Har äntligen fått fart på min digitalkamera...

Jag har alltid velat skriva, sen kan man ju bara hoppas idéerna ploppar upp också. Jag tänkte dock fuska lite och lägga in äldre inlägg, fy mig, skulle vara tråkigt att börja sin karriär som bloggare med skrivkramp...