Det finns många konflikter i Azeroth. Naturligtvis finns kriget mot Lich King i senaste expansionen, men även ”små” konflikter som Defias uppror mot Stormwind. Det är här det lustiga börjar. I Elwynn Forrest alldeles utanför staden Stormwind finns flera läger med Defias soldater, eller stråtrövare kanske är en mer korrekt benämning. Dessa har den gigantiska nivån av 5. Självklart måste det vara så för att varje nybliven karaktär ska ha chans att göra något åt det.

Logiken är dock rätt intressant. ”Hörrni grabbar, det är en massa busar i skogen, har vi några låglvls att skicka dit så de kan dö?” Vore det inte bättre att skicka dit en lvl 70 för att få slut på eländet en gång för alla, egentligen? Detta i sin tur leder ju till att ju närmare lede fi kommer huvudstaden, desto lägre nivå är det på soldaterna som försvarar. I alla fall ända till man kommer in i själva staden. Är det ett trick svenska försvaret skulle ta efter? I Södertälje lägger vi en massa nyutbildade, gärna med Mauser, så placerar vi våra Spetznaz inne i Stockholm. I samma vända måste vi komma ihåg att eliten ska placeras, tja inte vet jag, på Gotland kanske? 

Enda andra sättet att få spöa våra sedan länge edsvurna fiender är i battlegrounds. Det får man göra oavsett om det är vapenvila eller inte.

Vilka skulle fienderna då vara? Norge? Jag vet inte. Vi måste komma ihåg att medan Azerothiterna slåss mot Lich King, mot Burning Crusade, mot Defias, mot Onyxia å alla andra så är det fortfarande norrmännen, jag menar the Horde, som är ursprungsfienden.

I alla fall skulle det vara lätt att lösa logistiken, det är bara att kliva in i en portal antingen i Stockholm eller i Oslo beroende på vilken sida man tillhör, så ploppar man ut på slagfältet.

Låt oss ta en närmare titt på slagfältet...

Om det mot förmodan skulle vara någon form av organisation, skulle den antagligen se ut så här. Längst fram står Krigare, Paladiner, Feraldruider och nu för tiden även Dödsriddare och skriker okvädesord åt lede fi för att de ska slå på dem och inte på alla lönnmördare, fury-krigare, retribution-paladiner och enchansement-shamaner i led 2 och alla trollkarlar, jägare, elemental-shamaner och warlocks i rad 3. Framför allt får inte lede fi slå på prästerna, Holy-paladinerna och restoration-druiderna i led 4.  Observera att inget kavalleri förekommer. Ty att slåss till häst går bara inte.

I varje led finns det dessutom någon som dansar, någon som hoppar, någon som glömt ammunition och någon som strax är tillbaka, de ska bara äta.

Kan ni se slaget framför er? Först skriker/skjuter krigare medan paladinerna kastar sin sköld. Fienden börjar röra sig framåt, utom deras trollkarlar förstås. Nu börjar led 3 av våra tappra hjältar slänga sina trollformler så att lede fi förvandlas till får/grisar/pingviner och allt vad det nu är. De som inte blir djur en stund når nu fram till vårt främsta led. Nu skriker våra krigare ännu mer, och använder bara slag som är extra elaka, för att fi ska slå på dem och inte någon annan. De har ju en massa rustning våra kämpar i främsta ledet. Under tiden har klänningsbärarna i led tre börjat kasta trollformler som gör att fiendens trollkarlar inte kan kasta sina trollformler. Detta innebär att fi gör nåt så dumt som att springa framåt för att slå med en käpp på våra plåtnissar. Nu börjar det blir en röra på slagfältet, och det är väl det enda hittills som stämmer med verkligheten. Runt varje fiende som står och slår med sin käpp finns nu minst tre av våra lämpar. Det är krigare som fortsätter skrika för att fi ska vara argast på honom. Det är lönnmördaren som står och hugger klänningen i ryggen, det är dessutom en tämjd tiger eller en sköldpadda eller nåt annat djur som vår jägare skickat fram. Bakom dem står en trollkarl och lobbar eldbollar för, så att säga, brinnande livet. Led fyra då? Jo, de står och kastar läkande trollformler på krigaren. Detta gör så klart lede fi arg på läkaren, så krigaren måste skrika ännu hemskare okvädesord.

Sett från åskådarplats, eller från ÖBs kontor, skulle det låta ungefär så här; Ok, Grupp 1, Pulla! (Nej, det är inte snusk, och han kallar inte krigaren för sötnos), Morfa, morfa nu!! Låter fortsättningen. Silence! Silence! Heal me! Det sista är krigaren i främsta ledet som ropar, när klänningen med käppen fått banka en stund.

Skulle det bli som så att lede fi lyckas bryta igenom, så kan ni ju glömma att det kommer en order om reträtt. ÖB slänger sig genast på telefonen och ringer upp ansvarig rädledare, jag menar general och skriker något i stil med WTF?!?! NOOB!! LOL L2P!! medan lede fi invaderar vårt avlånga land.

Tack och lov hade någon shaman med sig en Ankh och kan återuppliva sig själv, för att sedan återuppväcka de andra. Något som tidigare bara var norrmännen, jag menar horde, förunnat. Så medan lede fi festar om i Stockholm, buffar svensken upp och förbereder sitt motanfall.

Tittade igenom gamla screenshots och hittade denna. Brill som bråkar med någon. Kan det vara Stellan?

Som titeln anger hade jag FÖR tråkigt för att gå å lägga mig. Tänkte väl ändå packa ihop å logga av när nedanstående text dök upp i chatten.

Först visste jag inte vad jag skulle tro... Såg sen att det var ju inte en spelare som ropade utan en NPC, alltså en datakaraktär. Så jag måste ju så klart undersöka. Och jo, där var de =) Level 70 Elite Tauren Chieftain.

En snabb info om dem är att det började som ett band några anställda på Blizzard som gör World of Warcraft skapade för skojs skull. Sedan ballade det ur =) Hade ingen aning om att de spelade "live" i spelet, men man lär sig nåt nytt varje dag =) Såg på Wowwiki att det uppträder dagligen, var ju bara jag som lyckats missa det... jaja, kul var det iaf =) Nedan följer några screenshots 

Kerebor är en Draenei, en humanoidras med blå hud. Han är shaman till yrket och förlitar sig på naturen i sin magi. Dessutom är han ingenjör och juvelerare. Han har blött på de flesta slagfält. De enda ställen han ännu inte kämpat på är i Svarta templet och i Hyjal.

För någon månad sedan var Kerebor arbetslös. Han var med i ett gille där inget hände, inga episka strider gick att utkämpa. Gruppen var för liten.

Tillsammans med sin vän, druiden Briliant sökte de sig till sin gamla grupp. En grupp de lämnat för att många medlemmar var för, ja, jag vet inte vad ordet skulle vara, jobbiga kanske. Hur ska man kunna försvara världen om egot går före mänskligheten?

Dock kände de båda att skulle de kunna få sitt namn inskrivna i historieböckerna måste de göra något. Trots allt fanns det flera i den gamla gruppen som gick att samarbeta med, resten fick de väl försöka ignorera. Sedan de gick med i sin nygamla grupp har de båda dock hunnit med att kämpa mot de flesta av mänsklighetens fiender. Det har inte alltid vunnit, men nu är de på gång.

Ok, vad är nu detta för rappakalja? Jo, det är berättelsen om hur jag och min fru återvände till vår gamla WoW-guid trots diverse motsättningar. Vi har spelat i tre år och tröttnade rejält för några månader sedan. Inte på spelet så mycket som på folk som bara är för mycket. Efter att ha provat på flera olika ställen fick vi dock ta det tunga beslutet att återvända. Vi bestämde oss för att ignorera de jobbiga och hålla oss i ett eget hörn för att kunna se mer av spelet. Den riktigt svåra biten är att några av de jobbiga inte inser hur de agerar, och hur man ska hantera detta vete tusan.

På det här sättet är WoW så lika den riktiga världen. Samma konflikter finns, samma typ av personer och beteenden retar man sig på. Det är fascinerande på något sätt. Det är som det vore mer Sims än vad Sims är. Våra WoW-karaktärer kissar åtminstone inte på sig, man får vara glad för det lilla…