Föllsedan närmar sig med stormsteg. På fredag blir jag 34... Äla bubbe...

Och vilken present jag får, den övergår alla mina vildaste fantasier! Min fru reser bort!

Hmpf... Jaja, det blir nog bra, hon kan behöva semester från mig. Ok då, hon åker inte förrän på lördag morgon, men men...

Hon ska iväg på religiositeter igen, nåt hon gör varje månad, men denna månad blev det en hel vecka istället för en helg. Bra religion det där, man behöver bara vara helig en helg i månaden, ungefär som att ha delad vårdnad skulle jag tro.

Hon ska iof hälsa på Annika med på vägen till Smålanden. Hon fyller också år, Annika alltså. Vi är lejon båda två, inte undra på att min fru behöver semester.  Såg att Annika skrivit en mastodontinlägg om vad hon vill ha. Brydde mig aldrig om att läsa...

Själv önskar jag mig.. hmm... tja, som vanligt kommer jag inte på nåt, men det brukar min trevliga släkt lösa ändå. Vet att jag skulle behöva ett USB-minne, det kan man ju alltid hoppas på... Jag kan dock asvlöja att jag antagligen får ett par raggsockor av min fru. Säg det inte till henne, men jag hittade ett paket på nedervåningen, som var inslaget i julpapper, paketet alltså, inte nedervåningen. Antagligen bortglömt från i julas, då paketmängden var avsevärt liten. Japp, raggsockor är nog vad jag får.

För de som vill veta om min gissning stämmer så avslöjas det hela på fredagkväll i villa del saltvik eller på denna blog. 

Tänkte bara lite snabbt reda ut mina länkar på denna sida, så att allt ska bli enkelt för er.

Pick me, me, me är alltså min fru sedan, hmmm 6 år tillbaka? Det som inte dödar härdar.

Mamma Asklund är då hennes dotter och alltså min plastdotter som nu ska bli mamma då, jag blir alltså plastmorfar till Mamma Asklunds barn.. Uppfostrat henne som det skulle varit min egen, därför hon är så konstig.

Pappa Hyllman är Mamma Asklunds sambo dvs min plastsvärson, tja... behöver inte säga mer...

Zorg är min kompis, han som skulle ha spö i Britannia, Tina hans sambo, hon som vann... Vi har typ växt upp ihop, jag och Zorg, inte Tina. Zorg är då en förkortning för Zorgtcaleiz, hans WoW-char, men eftersom ingen kan uttala namnet så blev det bara Zorg.

Baltazar är en kompis från WoW som vi träffat IRL flera gånger, dessutom är han kompis med min kompis som flyttat till Karlstad till en kompis som redan då var kompis med professorn.

Lena, a ka Mina-jakthundar är min svägerska dvs min frus syster, hon är dessutom gift med min bror. Så hon brukar säga att min bror alltså är hennes bror medan jag är min frus bror.

Så, då var det utrett.

Bloggar vi väntar på:

Maggan, min syster, och för att repetera och klargöra ovannämnda fakta, min frus systers mans syster.

Libra, kompisen som flyttade till Karlstad till sin kompis som redan var kompis med vår kompis professorn.

Bloggar vi aldrig får se:

Morsan.... 

Nu fick jag huvudvärk.. over and out 

Här följer snabba fakta om Vansbro. Kommer att fylla på allt eftersom, men jag kände att det behövdes en bas.

Några återkommande Evenemang

Vansbrosimningen. www.vansbrosimningen.se

Ingmarsspelen www.ingmarsspelen.com

Flygfesten

Trollbröllopet

Pepes fotbollscup

Marie memorial Race www.mariememorialrace.com

Storängsfesten

Guldmarknad www.djik.nu

VNF-festivalen (hoppas det blir återkommande) http://www.vnf.mine.nu/index.htm

Befolkning i kommunen (SCB)

2000 7291

2002 7235

2004 7122

2006 6983

2007 6959

Fördelning 2007:

(riket inom parentes)

Män: 50,3 % (50,3 %)

Kvinnor: 49,7 % (49,7 %)

0-17 år: 19,9 % (21 %)

18-64 år: 57 % (61,4 %)

65+: 23,1 % (17,5 %)

Medelålder: 44,3 år (41 år)

Arbets(löshets)statistik

maj 2008, 16-64 år (arbetsformedlingen.se)

Arbetssökande: 101 (-18) 2,4 % (länet: 2,2 %, riket 2,3 %)

Sökande i program med aktivitetsstöd: 46 (-38)

Sökande som har arbete med stöd: 105 (-2)

Förvärvsarbetare 2005 andel i % av alla i åldersgruppen

20-24 59%

25-44 85%

45-64 76%

Politik (www.vansbro.se)

Kommunfullmäktige

Socialdemokraterna 11

Moderata Samlingspartiet 3

Folkpartiet 1

Centerpartiet 8

Vänsterpartiet 4

Kristdemokraterna 7

Kommunpartiet 3

Kommunstyrelsen

Ordf KD

Vice ordf S

2 vice C

Ledamöter

C C C

KD KD

M

S S S S

V

Som jag skrivit i min presentation läser jag en KY-utbildning. KY står för Kvalificerad Yrkesutbildning och är, något förenklat, en bantad högskoleutbildning med mycket praktik. Jag tycker det den bästa skolformen.

Jag ska jobba inom handel som butikschef när jag blir stor, eller åtminstone styra ett företag.

Ska bara dra några fakta om vad vi gör ifall någon är nyfiken.

Skolan jag går på heter Entreprenörskolan och ligger i Leksand, 5,5 mil från Vansbro. En inte alltför lång sträcka att pendla om det inte varit för att bussarna går via Djurås och därmed tar resan dit 2 timmar och 45 minuter.

Vi läser mycket om att driva butik och om att sälja, inte lika mycket om företagsekonomi, sånt kan man alltid leja bort. Bland det första vi gjorde var att kontakta tre butiker där vi gjorde Mystery shops, kollade kundflöden, gjorde omvärldsanalyser mm. Det var allvar redan från början alltså.

Vi har även läst förhandlingsteknik, marknadsföring och personlig kommunikation, där jag skrämde en av examinatorerna så hon flög bakåt på stolen, det var kul.

Vi har, i grupper, skapat en fiktiv butik som vi arbetar med hela tiden, för att det ska bli så nära sanningen som möjligt. I övrigt arbetar vi med ett projekt vi kallar Leksand Ler som går ut på att utveckla handeln i Leksand. Ett drygt 100-tal mystery shops har vi gjort där, med blandade resultat. En del var skrämmande dåliga på kundbemötande, en del var skolexempel.

Mystery shop är kul. Man går in som vanlig kund och betygsätter butik och personal i vissa frågor, utan att de vet något om vad man gör. Problemet är att man undermedvetet gör detta VARJE gång man går in i en butik efter det. Till och med min fru har börjat göra det.

Min praktik har jag hittills haft på Bumerangen i Vansbro. En Second hand affär som drivs av arbetsmarknadsenheten. Jag tog fram butiksrutiner och hade en kundbemötandeutbildning med personalen, Det verkade uppskattat. Sedan ledde det till vidare planer som jag inte vill avslöja här ännu, men det verkar bli stort. Min sista praktik kommer delvis att ha med detta att göra.

Nu har vi halvt om halvt sommarlov, vi ska göra uppgifter hemma över sommaren för att kunna sluta samtidigt med de andra klasserna (Upplevelse och dekoratör) nästa år. Vi läser några poäng mer än de.

I höst ska vi tvåor vara faddrar för ettorna, inget konstigt i det, MEN vi ska dessutom ha hand om utvecklingssamtalen med dem. DET blir en utmaning. Stackars dem.

Sitter och funderar på behovet av att bli nådd. Jag kom just på mig själv med att kolla igenom alla de communities jag är med i, Helgon, Vilda, Facebook å allt vad de heter. Sedan ställde jag mig frågan, varför? Började sen fundera på det här med mobiltelefon och det resulterade i samma fråga, varför? Ok, mobilen (bara en sån sak, den har fått en massa smeknamn, mobilen, mobben osv) kan ju så klart vara bra att ha mellan varven. Till exempel ifall det skulle hända nåt. Men hände det inget förr? Inga trafikolyckor, inga missade bussar, inga vad det nu är folk ringer om. Jo, säkerligen, och det gick ju ändå, oftast.

Roligast med mobilen är ju egentligen alla de som pratar och inte tänker. Hur många konstiga samtal och avslöjade hemligheter kan man inte höra genom att sitta och lyssna på en mobiltalande person på bussen?

Gör alla nya snabba kommunikationsformer att vi blir mer oroliga av oss? Jag tror det. Tänk efter själv. Blir du rastlös om du råkar glömma din mobil eller inte kan kolla din mail varje dag? Om inte, grattis, om så är fallet, välkommen i klubben. Det slog mig att jag beundrar de som inte behöver logga in dagligen eller de som inte får panik när batteriet i mobilen dör. Det påminner mig om min mor som (ursäkta mamma) är teknikneanderthalare. När vi fick TV med fjärrkontroll var det nära hon slutade titta helt. Nu har hon förvisso både parabol och bärbar telefon, men jag antar att det var ett stort steg.

Sedan slog det mig att alla dessa communities egentligen inte ger mig något. Jag använder dem inte till att skaffa nya kompisar direkt, möjligen ta upp kontakten med någon gammal. Jag följer inga forum heller. Så då drog jag slutsatsen att jag är nog inte SÅ förstörd ändå. Tyvärr så försvann den korta glädjen strax då det slog mig att numera är ju WoW mitt community. Det är ju DIT jag går för att chatta med kompisar. Jag kollar flera sidor med diskussioner om spelet. Så egentligen borde jag passa på att tacka Zorg för att han slutat spela så jag ”måste” träffa honom IRL… Ni ser, ännu en spelskada.. förkortningar… Ska plita ner en ordlista någon gång, men IRL betyder In Real Life, dvs på riktigt.

Hade en diskussion med plastsonen om MSN, som jag ju så klart också har. Han var emot communities och jag är emot MSN. Anledningen att jag är emot kom jag på, och kände mig lite mindre teknikförstörd, är att i mail och på communities kan jag välja när jag vill svara och jag kan nöja mig med ett meddelande om dagen, medan med MSN så för man ju en aktiv diskussion. Vilket fick mig att dra slutsatsen att nästa gång jag köper en mobil ska jag fråga om man inte kan få en som bara kan skicka SMS. Så klart måste man ju kunna ta kort och lyssna på musik med den också, det är ju trots allt det de är till för.

Kom sedan att tänka på vanlig e-post. Jo, jag kallar den vanlig, slöpost existerar knappt längre här. Jag kollar mail flera gånger om dagen på TVÅ mailadresser bara ifall någon skulle ha skickat något. Är det för att jag vill bli nådd? Är det för att jag vill behövas? Hur stor blir då besvikelsen om det inte finns något nytt mail i inkorgen? Tack och lov att det i alla fall finns en massa firmor som säljer viagra och andra konstigheter som verkar behöva mig…

Att riva eller renovera Västra skolan var ett beslut Vansbros politiker behövde ta ställning till för något år sedan. Valet föll på det första. Så istället byggdes Smedbergsskolan ut och Västra skulle rivas. Västra skolan var mellanstadiet i Vansbro.

Jag har själv inte gått i den skolan, men vill ändå för de som eventuellt gjort det och läser detta visa några bilder på hur skolan ser ut idag. Upp till er att glädjas eller sörja.

Kanske en deprimerande inledning på min serie om Vansbro, men man kan ju inte vara glad jämt, hur skulle det se ut? En massa arbetslösa psykologer bara.

Kerebor är en Draenei, en humanoidras med blå hud. Han är shaman till yrket och förlitar sig på naturen i sin magi. Dessutom är han ingenjör och juvelerare. Han har blött på de flesta slagfält. De enda ställen han ännu inte kämpat på är i Svarta templet och i Hyjal.

För någon månad sedan var Kerebor arbetslös. Han var med i ett gille där inget hände, inga episka strider gick att utkämpa. Gruppen var för liten.

Tillsammans med sin vän, druiden Briliant sökte de sig till sin gamla grupp. En grupp de lämnat för att många medlemmar var för, ja, jag vet inte vad ordet skulle vara, jobbiga kanske. Hur ska man kunna försvara världen om egot går före mänskligheten?

Dock kände de båda att skulle de kunna få sitt namn inskrivna i historieböckerna måste de göra något. Trots allt fanns det flera i den gamla gruppen som gick att samarbeta med, resten fick de väl försöka ignorera. Sedan de gick med i sin nygamla grupp har de båda dock hunnit med att kämpa mot de flesta av mänsklighetens fiender. Det har inte alltid vunnit, men nu är de på gång.

Ok, vad är nu detta för rappakalja? Jo, det är berättelsen om hur jag och min fru återvände till vår gamla WoW-guid trots diverse motsättningar. Vi har spelat i tre år och tröttnade rejält för några månader sedan. Inte på spelet så mycket som på folk som bara är för mycket. Efter att ha provat på flera olika ställen fick vi dock ta det tunga beslutet att återvända. Vi bestämde oss för att ignorera de jobbiga och hålla oss i ett eget hörn för att kunna se mer av spelet. Den riktigt svåra biten är att några av de jobbiga inte inser hur de agerar, och hur man ska hantera detta vete tusan.

På det här sättet är WoW så lika den riktiga världen. Samma konflikter finns, samma typ av personer och beteenden retar man sig på. Det är fascinerande på något sätt. Det är som det vore mer Sims än vad Sims är. Våra WoW-karaktärer kissar åtminstone inte på sig, man får vara glad för det lilla…

Sneglar ju så klart på mina nära och käras bloggar å överallt så har de bilder på djur... Så jag kan ju inte vara sämre/bättre jag utan presenterar härmed ett kollage på mina små älsklingar. Sen ska jag raskt gå å dunka mig själv i ryggen över hur smart jag är som samlat alla djuren på en bild å inte slösar på det begränsade antalet bilder, hoho. Vad är det som piper? Jaha, EGO-varnaren...

Lite fakta om djuren: Äbba (inte Ebba som alla envisas med). Äbba är min stora kärlek och en... tja hund är vi säkra på iaf... En blandning av schäfer, bordercollie (?), Terverens och new foundland, tror jag det är. Vi misstänker starkt att det dessutom finns en skvätt hyena och jordekorre i henne. Antagligen finns det även spår av råtta och kattbajs, men då pratar vi magsäck, inte raser.

Den monokrona katten heter Callisto. Hon hade en syster som hette Xena, men som tyvärr blev överkörd för några veckor sedan. För er som känner till namnen kan jag väl säga att ondskan segrar till slut.

Det röda kattkräket heter Eldräv och är egentligen min frus, eller kanske mest Äbbas. Frugan har alltid velat haft en röd ilsken katt. Röd är han, men inte ilsken, man kan inte lyckas jämt antar jag...