Jag är en inbiten brädspelare. Det betyder alltså att jag älskar att spela brädspel i (nästan) alla dess former. Ofta blir det Svea rike, Risk 2210 eller nåt liknande lite simplare "rulla tärning å dö"-spel.

Sitter just nu och sammanfattar reglerna till ett strategispel som heter Britannia och som är mitt absoluta favoritspel. Tyvärr verkar jag vara rätt ensam om att tycka om spelet i min bekantskapskrets. Nu har jag dock äntligen, men löfte om Tacos och alkohol, lyckats övertyga fru, kompis och kompissambo om att vi ska spela. Nåja, frun är nykterist, henne övertygade jag på annat sätt som vi inte behöver gå in på.

Utanför spöregnar det och vad kan passa bättre en sån dag än lite old fashion brädspelsvåld? Hoppas nästan på åska med nu när inte datorerna behöver vara igång =) 

Reglerna för spelet är relativt enkla, men på engelska och många. Spelet följer Englands historia från romerska invasionen till normandiska invasionen. Tjusningen med spelet är nog just det att det följer historien. Man får poäng för att göra som olika nationer gjorde. En annan tjusning för er som alltid förlorar är att man vet inte förrän i slutet vem som vunnit. Varje spelare har flera nationer han/hon spelar och nationerna kommer in vid olika tidpunkter i spelet. Så fast den stackars blå spelaren kan räkna med att bli utslagen första rundan är det ändå han som är störst vid spelets slut, men om det räcker till seger vet man inte förrän efteråt.

Såg till min förtjusning att spelet, som är från 80-talet nån gång, släppts i nyutgåva.  

Så, för att göra min kommande seger "ähum ähum" ännu större så tänkte jag sammanfatta och översätta åt de andra. Vill ju inte att de ska kunna skylla ifrån sig när de förlorar stort till det romerska imperiet!

Jag tror det var Pontus Fox som uttryckte det så vackert; "Det viktiga är inte att vinna, det viktiga är att förnedra din motståndare"

Jahapp.. Så var man igång... Har alltid tyckt att en blogg är en sak som ska ha en mening. Men ähum, efter att ha läst vissa andras bloggar här så lade jag ner den tanken å började själv (/poke pickmememe). Tänkte först döpa den till Maglins ordbajseri, men tja, det KAN ju bli något vettigt skrivet NÅN gång, man vet ju aldrig, under har skett förr. Gick en snubbe på vattnet för cirka två tusen år sen så kan väl mirakel ske igen... Spela roll förresten, det är nog bara närmast sörjande som kommer att besöka denna blogg.

SKULLE det vara nån främmande här så kan jag iaf berätta om de få små planer jag har för bloggen... Det kommer, förutom ovannämnda orbajseri, antagligen bli en massa WoW-snack. Kanske nån rolig (eller inte rolig) historia och om jag orkar så blir det en samling inlägg med bilder från Vansbro. Har äntligen fått fart på min digitalkamera...

Jag har alltid velat skriva, sen kan man ju bara hoppas idéerna ploppar upp också. Jag tänkte dock fuska lite och lägga in äldre inlägg, fy mig, skulle vara tråkigt att börja sin karriär som bloggare med skrivkramp...